Usch. Nu har jag filmat mig själv igen. Blir inte riktigt nöjd. Och filmen kan jag inte lägga upp igen. Känner mig inte bekväm. Det känns alldeles för strikt och påhittat. Inte nöjd alls. Jag kan inte förmedla den känsla jag vill förmedla. Det känns inte bra. Den känsla jag har för boken kommer liksom inte fram med ord. Den stannar kvar där inne och det vill jag inte.
Kom att tänka på Familjens låt "Hög luft" och videon till den under tiden jag filmade mig själv. Den finns att beskåda här nedan på en länk:
http://www.youtube.com/watch?v=4HK5fCS0_II
Låten är helt underbar och videon är mycket kreativ. Påhittig. Snygg. Och en massa, massa annat. Examinatorn pratade om pärmar. Jag befinner mig inuti kuben emellanåt. Även om jag inte vill. Gränsenboken befinner sig också inuti sig själv. Innanför en svart pärm. Tänk om jag skulle släppa innehållet fritt? Tänk om mina känslor skulle få slippa att vara instängda? Tänk om jag ska beskriva en längtan? Ok. Jag kör nu. Steg två. Here I come. Me and myself.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar