Min gestaltning har mynnat ut i ett självporträtt. Verket beskriver en insikt som gett sig till känna sent i livet. Att växt upp under problematiska familjeförhållanden har satt sina spår. Min självkänsla fick inte tillräckligt med näring under min uppväxt i hemmet. Detta bidrog till att jag klev in i skolans värld med en låg självkänsla och med en erfarenhet av att ha varit ett ”osynligt” barn. Jag ville aldrig vara ”osynlig”. Jag ville bli ”sedd” så att min självkänsla kunde förses med den näring som var så betydelsefull för att jag skulle tycka om mig själv. Precis som jag var. Men, andras behov var viktigare och jag var tvungen att förhålla mig till deras makt. Jag var ju ”bara” ett barn. Ett barn som lärde sig att lägga locket på för andras skull.
Min självkänsla kom dock att få näring på annat håll. Det fanns andra som ”såg” och accepterade mig precis som jag var. Tre utav dessa människor som varit betydelsefulla i stärkandet av min självkänsla var lärare. Jag tänker på dem ibland. Genom att de gjorde mig ”synlig” för mig själv och andra fylldes min inre kärna på med näring. Den känslan är obeskrivlig. De ”såg” mig.
Det som formulerats här ovan är min insikt. En insikt som är min egen och därav ett självporträtt.
Jätte bra beskrivning av gestaltningen. jag tycker kanske att du kan ta med lite mer om kuben och vad den står för. Att den representerar de som har gjort dig osynlig. Jag tänker också på att du har valt att ha locket av. Detta på grund av (bland annat)de 3 lärarna som du beskriver här har gjort dig synlig. Jag tänker även på dit motstånd mot kuben under hela processen, det har varit lika stärkt som dit motstånd till de som har gjort dig osynlig. jag vet att det är svårt, men du borde likt som J våga vara ärlig och bjuda på dig själv
SvaraRadera