Sista inlägget inför utställningen.

Så. Sista inlägget innan utställningen sätter fart på måndag. Jag kommer alltså ställa ut ett självporträtt vilket kommer heta detsamma Ett självporträtt eller Självporträtt. Får kolla med de andra vad de tycker om min titel, men jag tycker den känns bra.

Jag har tittat igenom mina saker och ändrat om en aning. Efter lite eftertanke känns en del saker ganska irrelevanta medan andra kändes mycket självklara. Tidigare hade jag valt människor och situationer där jag känt mig sedd eller levnadsglad. Men, jag tog bort situationerna och fokuserade på människor som jag tycker ha "sett" mig - uppmärksammat mig som person och poängterat vad jag betyder för dem. Jag känner mig betydelsefull och speciell inför dessa människor och vidare betyder de oerhört mycket för mig.

Så, 28 saker inuti min kub. Anledningen till varför det blev just siffran 28 beror på att jag någonstans var tvungen att avgränsa mig, annars hade jag nog kunnat lagt till en del människor. Vissa av dessa människor står mig närmre än andra, men samtliga utav dem har gjort starkt intryck på mig eller sagt bra saker som jag lagt på minnet. Sakerna jag valt ut är dessa:

Känns riktigt fint att lägga dessa saker inuti kuben. Den svarta, hårda och ondskefulla kuben som jag praktiskt taget minst sagt avskyr. Från dag ett. Jag skulle göra den så "perfekt", inget fick gå fel. Just den där sidan hos mig, som jag själv ogillar, men den sitter där så djupt; jag får inte misslyckas, jag måste göra allt fint och så, så att jag får mina komplimanger, så att jag blir sedd - äntligen. Eller? Hjälper ett sådant beteende? Nja, kanske inte. Men är man uppväxt med det vet man inget annat; och det sitter så djupt, så förbannat djupt. Det där ondskefulla som många gånger har en tendens att ta över. Fan. Kub; jag avskyr dig. På riktigt.

Måndag, då gäller det. Utställningsdags. Jag är oerhört nervös måste jag medge. Hur ska detta gå? Det som känns bra är i alla fall att det nu känns bra att ställa ut det jag kommer att ställa ut. Efter många vändor fram och tillbaka. Men, det är ett självporträtt - det var det redan från början. Utan att jag visste om det. Jag har arbetat med mig själv och det jag kommit fram till kommer stå där på plats. Puuuh. Skönt.