IMO, Bosse och Inger; mina fina gamla lärare från höstadiet och Komvux. Alla tre har de betytt väldigt mycket och alla var de mycket olika. Det som var gemensamt för dem dock var skickligheten av få eleverna att känna sig närvarande. Att vi existerade i deras ögon och att de såg bortom det vi var duktiga på. Det fanns ett engagemang samt en värme hos dem. De delade med sig av sina känslor. De stod "nakna" inför oss. Och var humana människor där man som elev fick upplevelsen av att de stod med båda fötterna på jorden och bjöd in oss till dem samt var nyfikna på vilka vi var, vad vi tyckte om och vad vi satt inne med för intressen samt behov. Jag kunde längta efter att få gå på deras lektioner. Jag kände mig välkommen där, precis som jag var. Jag blev "synlig".
Därav är det så mycket mer inuti kuben. För mig. Föremålen som ligger inuti den är laddade med så mycket minnen och känslor. Var sak har sin betydelse och sitt minne. Sakerna har laddat kuben på något sätt. Jag tycker fortfarande illa om den, men jag gillar att locket är borttaget. Att innehållet inne i kuben gjort revolt; slagit bort locket och kämpar emot genom att stå på det. Det känns friskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar