Det snurrar i mitt huvud.

Då var det dags på nytt; att ännu en gång påbörja ett examensarbete. Denna gång hoppas jag att det går vägen. Flytet sist var väl inte det mest optimala. Jag ska försöka dra nytta av dessa tidigare erfarenheter den här gången och ge allt. Allt.

Okej, så här ligger det till. Den 10:e november åker jag till Australien för att närvara på min lillasysters bröllop. Jag är åter den 22:e november. Den här resan gör att jag redan här behöver avgränsa mitt arbete. Jag önskar kunna arbeta några dagar under min resa och behöver ha förberett så mycket som möjligt. Tiden är knapp, så jag behöver komma igång.

Jag har tre olika ingångar som jag finner intressanta och som jag gärna vill undersöka under de kommande tio veckorna. Det är relevant att ha en intressant frågeställning att fördjupa sig i, arbetet måste kännas kul samt lärorikt enligt min mening då "vi", det vill säga JAG och min FRÅGESTÄLLNING ska fajtas med varandra ett tag framöver.

Nåväl; så här långt har jag tänkt hittills. I min föregående kurs, alltså den första kursen i LAU310, har jag fått ta del utav den pedagogiska juridiken. Vad som framkom under en föreläsning var att IUP (Individuella utvecklingsplaner) är allmänna handlingar - alltså, vem som helst kan gå och be att få ut IUP från vilken grundskola som helst. Skolan kan inte neka att skriva ut en IUP-handling. Själva grundprincipen med IUP-handlingar är att den ska följa varje enskild elevs utveckling i grundskolan. De fungerar som underlag för elevens kommande lärare eller vid byte av skola. Som tidigare nämnt avser IUP-handlingarna gälla grundskolan och det är upp till kommunen själv att besluta om när handlingarna ska gallras ut ur arkivmyndighetens bokhylla. Enligt mig blir därmed IUP-handlingarna kvarlämnade spår från varje enskild elevs individuella grundskolegång.

Utifrån ovan nämnd fakta har jag dykt ned i mina egna spår och varit i kontakt med Ingemar Lundvall på arkivmyndigheten i Vänersborgs kommun. Vad finns kvar av min egna skolgång? I Vänersborgs kommun sker gallring var femte år och på så vis kunde Ingemar berätta att mina IUP-handlingar dessvärre inte längre fanns att tillgå. Däremot fanns min första teckning och samtliga anteckningar från elevhälsojournaler från hela grundskolan kvar. Jag beslöt mig för att beställa hem kopior på dessa journaler och i fredags hämtade jag ut dem som Rekommenderat brev på Posten.

Jag innehar en slags skräckblandad förtjusning beträffande spår. Jag har alltid fascinerats av denna "någon" som efterlämnar sig spår på ett eller annat sätt. De främsta egenskaperna som en lärare bör inneha är enligt mig lyhördhet samt nyfikenhet. Att försöka möta varje enskild elev och se till dennes behov. Nu är vi nästan inne på ingång nummer två. Nytt stycke.

Okej, ingång nummer två. Jag skulle vilja påstå att vi alla har olika förutsättningar för hur vi inhämtar ny information att omvandla till ny kunskap. Här utgår jag från mig själv. Sedan ett halvår tillbaka (nu blir jag personlig) har jag fått reda på att jag eventuellt lider av en sjukdom som gör att jag inte kan fungera likt många andra i samhället eller i skolan. Sjukdomen påverkar min mentala fokus och emellanåt har jag svårt att vara "närvarande" i olika sammanhang med olika människor. Detta påverkar så klart min vardag, mitt arbete och min sociala miljö. Det är frusterande att inte kunna fungera som många andra, samtidigt är jag lättad över att jag närmat mig ett svar som kan förklara mitt beteende. I stycket ovan nämnde jag att nyckelorden för att vara en god pedagog enligt mig handlar om att vara lyhörd och nyfiken på sina elever. Jag står fast vid detta. Varje enskild elev lär in och inhämtar ny kunskap på olika sätt. Min uppgift är att skapa dessa förutsättningar för mina elever att utvecklas. Det är vad jag kan göra. Dock finns elever som av olika anledningar genomgår psyksika processer där drivkraften till inlärning inte riktigt når fram. Här finns jag. Skolan har aldrig varit till för mig. Lärarna nådde aldrig riktigt fram och det är inte deras "fel". De nådde aldrig riktigt fram på grund av min sjukdom som funnits där sedan den dag jag föddes. Sjukdomen gör att min hjärna går på högvarv - jag skulle visuellt kunna förklara den som ett kaos - ett tredje världskrig. Där går inte teori in. Där kan inte ny kunskap inhämtas - jag är för upptagen med mina egna tankar. Så, vem är skolan till för?

Den tredje ingången. Ja, här snuddar jag vid konsten och bildundervisningen i skolan. Enligt Vygotskij (så som jag tolkar det) innehar människan två grundläggande handlingstyper; den ena handlingen innebär att återskapa sådant som redan finns och existerar, den andra handlingen innebär ett kreativt skapande som ger upphov till nya bilder eller handlingar. Erfarenheter från min egna skolgång samt praktikperioder under min utbildning talar för att det är den återskapande handlingen som tar mest utrymme i skolundervisningen av bildämnet. Eleverna ska fokusera på att avbilda perspektiv och studera komposition för att kunna åstadkomma ett återskapande på eget papper. Här kan läraren på ett enkelt sätt hänvisa till vad som är "rätt" och "fel" (vilket på sikt, enligt "red pen mentaly", kan bidra till en felrädsla hos barnet och hämma dess lust att lära). Var finns den andra handlingen? Den KREATIVA handlingen? Den handling där eleven "prövar sina vingar" och utvecklar sin konstnärliga förmåga? Jag är nyfiken på varför bildämnet inte innehar ytterligare fokus på den andra handlingen som Vygotskij behandlar. Konsten präglar samhället och studerar man kursplanen i bild ska eleven kritiskt kunna granska konst i samhället. Hur ska eleven kunna göra det såvida läraren inte öppnar upp för det på lektionstid? Hur förväntas människor kunna studera och kritiskt kunna granska konst när de inte lär HUR de kan göra det under deras tid i skolan? Kommer diskussionen kring konst någonsin på så vis kunna handla om annat än "vad går gränsen för konst"?

/Hanna