Sopor. Spår av människan.

Har suttit en stund och sökt inspiration på nätet. Jag har ännu ingen frågeställning, men jag har några nyckelord; IUP, spår, någon och helhet. Jag tror att frågeställningen kommer efter några dagar, jag måste vara en del i processen innan dess. Ge mig ut på Sydneys gator och undersöka samt leta.

IUP: jag har redan behandlat denna del. Individuella utvecklingsplaner som är offentliga handlingar. IUP syftar till att följa varje enskild elev under grundskolan.

Spår: IUPdokumenten blir spår på ett eller annat sätt. Spår av elever i skolan som på sikt raderas (beror på kommunens egna bestämmelser av när så kallad gallring sker). I Vänersborgs kommun (min födelseort) råder gallring vart femte år. Det innebär att mina IUP, mina spår från min grundskola, inte längre finns att tillgå. De har raderats.

Någon: Spår är en rad olika saker, men en sak som är gemensamt för dem alla enligt min mening är att de uppvisar "tecken" på att någon existerar eller har existeras. Jag har nämnt det förut, i min andra blogg, att jag fascineras oerhört av just "någon". "Någon" kan vara synlig, men också vara osynlig. Spåren uppvisar att "någon" är synlig, men i ett annat sammanhang.

Helhet: Genom att föra samman dessa komponenter tror jag att jag kan vara något på vägen. Jag skulle vilja påstå att jag har min utgångspunkt ur IUP. Men att jag vill föra samman Spår och Någon på ett sätt jag inte kommit på ännu.

Jag skulle vilja påstå att det finns dolda och synliga spår av vår existens. Vissa spår, som för eleven, kan upplevas som dolda kan för en annan person, läraren, vara synliga. I Sverige har vi skolplikt, eleven måste gå i skolan, vilket i sin tur bidrar till att eleven efterlämnar sig spår omedvetet. På sikt raderas deras spår, men inte alla. Kanske finns deras elevhälsoprotokoll kvar? Det gör mina i alla fall.

Läraren samtalar med eleven och antecknar och vid åtgärdsprogram blandas fler människor in. Det som eleven säger "arkiveras" i diverse dokument. Elevens ord blir till spår som samlas. Runt om i staden vistas människor. Likt eleven efterlämnar de spår som "samlas" i en soptunna och arkiveras i form av att återvinnas.

För att förstå vad jag håller på med måste jag nu ge mig iväg. Jag kommer att följa upp detta med bilder och kanske vet jag mer vad jag håller på med om några timmar. Jag har i alla fall funnit ytterligare en inspiritationskälla;

Justin Gignac är en konstnär och entreprenör som började samla och sälja skräp i New York 2001. Kolla in hans hemsida: http://www.nycgarbage.com/

/Hanna