torsdag 9 december 2010

Kuben är svart.

Så, nu är kuben svart och står placerad uppe i skulptursalen. Den är dock, enligt min mening, inte perfekt ännu så jag tänker jobba ännu mer med den om en stund. Behöver en pensel för att komma åt riktigt ordentligt, i samtliga hörn och så.

Jag har funderat en del sedan handledningen sist. Den kändes väldigt bra och det var skönt att ventilera en aning samt presentera min idé för lärare N. Det verkde som om mina tankar och reflektioner togs emot på ett bra sätt så jag kör på som bestämt, men med en liten ändring. Jag kommer i mitt gestaltningsprojekt göra en film där jag berättar om min egen felrädsla. Kuben kommer vara med på ett hörn, på ett eller annat sätt.

Under hela projektet eller under hela min skolgång såväl som på grundskolan, gymnasiet och universitetet har jag strävat efter att göra saker "rätt" hela tiden. Hela tiden. Detta är så djupt rotat i mig. På HDK har jag lärt mig något annat; att det inte finns något rätt eller fel. Jag har på så vis utvecklats till att bli en starkare person som vågar tro på mina egna idéer. Mina lärare på HDK har bevisat att allting är möjligt och att det inte finns någon rätt väg att gå. Jag har växt som elev och vågat pröva mig fram. Det är härligt och jag vill nu utmana min rädsla för att göra fel.

I mitt förra gestaltningsprojekt tecknade jag så "perfekt", men utmanade mig själv med att låta omgivningen strimla sönder mina teckningar i en dokumentförstörare. Jag kommer tillbaka till det beteendet i detta projekt. Återigen möter jag min rädsla för att göra fel; min kub är ett fysiskt exempel på detta. Jag har haft kuben i åtanke hela tiden och hur utställningen kommer att se ut. Kuben ska vara svart och på millimetern jämn i alla hörn och kanter. Fy fan! I huvudet strävar jag efter det "rätta" hela tiden, det "perfekta". Jag vill inte vara en lärare som skapar en felrädsla hos mina elever. Det finns ingenting som heter "att misslyckas". Det handlar enbart om att vi prövar oss fram som människor för att utifrån dessa erfarenheter pröva något annat. Red pen mentality existerar, det är ett begrepp som skapats utifrån att lärare i praktiken handlar som de gör. Hur hade det sett ut om lärarna fokuserade på att lyfta fram elevens framgångar istället? Gone Pen Mentality?

Kuben kan fara och flyga, så kommer också bli fallet. När den är så perfekt som den bara kan bli ska den lämnas åt slumpen; ut ur fönstret från HDK ska den. Lämna mig ifred!

1 kommentar:

  1. Jag tycker det du gör är jätte bra Hanna. Det är en mycket privat berättelse, men på samma sätt allmän. Jag känner mig igen i din berättelse. Tycker det blir en stark gestaltning med din berättelse och den sönderslagna kuben.

    SvaraRadera