Läsningen fortsätter.

Jag har lånat videon av Hays examensarbete och jag kommer att titta på den senare idag. Jag tycker att Lene har gjort väldigt fascinerande samt intressanta gestaltningsarbeten och jag tror att jag kan inspireras utav hennes examensverk. Ska bli kul att se videon och hur hon arbetade med den!

Jag håller fortfarande på att läsa och börjar finna en struktur i min "text" för videon. Ju mer jag läser desto fler insikter får jag. Jag upplever att Jesper Juuls bok har gett mest hittills. Samtidigt så bidrar de andra böckerna också så klart, men Juuls bok har ett innehåll som jag själv kan identifiera mig med.

Juul har en infångande textformulering och jag kan relatera till mycket utav det han behandlar i sin bok. Han skriver om det "osynliga" barnet; barnet som inte blir "sett" i sin familj och som förgäves söker efter bekräftelse samt försöker finna den i starka identiteter. Jag har varit en sådan person och trots att jag arbetat med det har jag svårt att lita på min omgivning. Att de uppskattar mig som jag är. Då jag är uppväxt i en sådan här miljö vet jag att det finns andra barn som känner sig här, jag vet att det inte är ovanligt med "osynliga" barn. Därför tycker jag att läraren har en viktig uppgift när det kommer till att "se" varje enskild elev i klassrummet. Blir eleven inte "sedd" i sitt eget hem utav sina/sin föräldrar/förälder; vem ska då "se" honom/henne?

Som lärare vet man inte alltid vilka erfarenheter varje enskild elev bär med sig in i klassrummet. Därför tycker jag att det är viktigt att man som lärare är lyhörd och nyfiken på sina studenter. Är man det så tror jag att man automatiskt "ser" dem. Både som grupp och individuellt. Åtminstone kan man försöka att sträva efter det. Läraryrket handlar enligt mig inte enbart om att undervisa, utan även om att finnas där. Det är mitt främsta uppdrag och där kommer även "red pen mentality" in. Om ett barn är "osynligt" i sitt hem blir det inte bättre utav att läraren fokuserar på de "fel" som barnet gör. På sikt tror jag att barnet utvecklar en destruktiv självkänsla. Precis som jag gjorde. Jag hade det svårt hemma. Det blev inte bättre av att lärarna inte "såg" mig. De lärarna som betydde något var de lärare som visade ett intresse av mig; där jag blev ett subjekt framför deras ögon. De såg igenom mig och plockade fram mitt inre.