Utesluter man RÄTT så finns det inget FEL.

Kuben är en kub och nu då?

Idag fick jag en "extrahanledning" av lärare M uppe i skulptursalen som bidrog till mycket reflekterande, men även ett djup i mitt examensarbete. Ett djupdyk kanske man kan uttrycka det som och det bheövde jag.

När jag traskade in i skulptursalen hade jag bestämt mig för att arbeta med en kub för att den skulle fungera som mitt JAG, mig som elev. Mig som ett objekt. Lärare M befann sig i salen och jag tog tillfället i akt att samtala litet med honom om mitt projekt. Som vanligt började tankarna snurra, dock på ett positivt sätt och jag blev klarare med vad jag egentligen vill gräva ned mig i.

Ok, Red Pen Mentality. I kurslitteraturen Bedömning i och av skolan (Lundahl, 2010) behandlas begreppet och författaren hänvisar till Johan Hofvendahls studie som bland annat behandlar lärares fokusering vid utvecklingssamtal utifrån resultat från prover och tester där eleven antingen har alla rätt eller näst intill alla rätt, endast ett par fel. Enligt Lundahl framgår att i åtta fall av tio utgår läraren från ett bristperspektiv dvs. det är proportionen fel som hamnar i fokus istället för elevens framgång. Författaren menar att den här typen av bemötande/samtal kallas för ett "red pen mentality"; att fokusera och enbart markera fel och brister samt svagheter vilket i sin tur leder till att eventuella framgångar hamnar i skymundan och lämnas okommenterande.

I vuxen ålder har jag förstått att min främsta fobi handlar om att jag är rädd för att misslyckas, att göra "fel". För tydligen har det alltid funnits ett "rätt" för läraren att hänvisa till. Det finns en orsak till varför jag skolkade, varöfr jag fuskade på prov, varför jag fick IG och varför jag var skoltrött. Mina lärare var inte nyfikna på mig. Istället traskade de omkring i korridorerna på väg till nästa lektion med samma uppgifter att dela ut av ren bekvämlighet. För att eleverna ska uppnå sina MÅL utifrån kursplanen. Men, jag undrar; har lärarna arbetat efter styrdokumentets riktlinjer beträffande sin undervisning? I Lpo94 står i avsnittet om skolans uppdrag följande:

"Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta kunskaper."

Vidare framgår att alla som arbetar i skolan ska följa vissa riktlinjer varpå den ena lyder:

" Läraren skall stärka elevernas vilja att lära och elevens tillit till den egna förmågan."

Jag undrar hur eleven i skolan ska känna tillit till sin egna förmåga när eleven sällan ges möjligheten att utforska den utan att det finns ett RÄTT att sträva efter. Om det ständigt finns ett RÄTT finns det automatiskt ett FEL. Som elev vill man troligtvis undvika felet och följer lärarens uppgifter till punkt och pricka. Att tänka fritt, enligt min mening utan ett rätt, finns inte på kartan.

Men, vad händer om jag som lärare utesluter tanken om att det finns ett rätt för eleverna att sträva efter? Hur är det att befinna sig i en sådan zon? Har jag själv kunnat befinna mig där som elev? Inte vad jag kan erinras om. Men, jag skulle vilja testa på det. Att ha en deadline och that is it! Personligen tror jag att elevernas lust att lära skulle främjas om begreppet RÄTT upphörde. Och när det kommer till bildämnet, så tror jag att ett RÄTT på sikt dödar kreativiteten hos eleven. Det vill inte jag. Min uppgift är att skapa en lust att lära bland mina elever; jag vill ge dem en frizon. Men först vill jag själv testa att befinna mig i den. So, here I come!